G17.

En söndag. Vaknade och var inte bakis trots inflyttningsfestrelaterat öldrickande under gårdagskvällen. Detta berodde naturligtvis på att jag ätit fil när jag kom hem. Fil med hallonsylt. Bra. Tog på min finaste kjol och gick till kyrkan, tårarna brände bakom ögonlocken. Tröstköpte godis på vägen hem. När jag kom hem och satte på mobilen fick jag sms från någon som bor många mil bort; han skrev att han saknar mig och hur svarar man på det, det är för fint. Egentligen skulle jag plugga men istället åt jag godis och mådde illa och oroade mig över att jag kanske inte är en så bra vän. Mamma ringde och jag ville bara fortsätta prata, berätta saker, höra min mammas lugna kloka röst, för första gången i mitt liv kände jag att hon skulle kunna förstå mig och göra saker lättare men det sade jag såklart inte och när vi hade avhandlat lite småprat sade hon ha det bra och lade på. Hade tänkt cykla till Willys men vågade inte, hela Uppsala är is och slask. Hade tänkt pumpa min pilatesboll och klippa luggen men glömde. Hade tänkt plugga men kan inte ta mig för det. Dagen får avslutas med lite Nils Ferlin och lite Harry Potter och nästa vecka ska jag vara strävsam, jag lovar. Så var det med det.