Min mormor kom inte ihåg vem jag var. Det tog fyra timmar att åka dit, jag mådde illa när vi svängde ut från vår gata och jag sov/halvsov hela vägen. Sedan var vi hos mormor i typ två timmar och fikade och tittade på gamla foton (mormors mormors bröllopsfoto) och sedan åkte vi hem i fyra timmar. Jag halvsov då också. När vi kom hem gick jag och lade mig och sov i 13 timmar och mormor har redan glömt att vi var där men jag minns.
Mamma sade att vi, även om det varit en lång dag på vägarna, inte skulle ångra att vi hälsat på mormor och jag bara *skjuter mig själv i huvudet*.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Rolig resa... Not..
SvaraRaderadet ÄR kul. jag lovar!
SvaraRaderaoch ja, det är al fakir så det skriker om det! :) <3
egentligen är det en liten storm i ett vattenglas. dock är det mitt vattenglas. och jag överanalyserar och överreagerar som vanligt.
SvaraRaderajag får bara panik på hela min situation. orkar inte med att vara fast här i da håla. det gjorde jag iofs inte innan heller men nu vet jag vad jag missar. plus en massa annat. msn? jag vet att jag har fått den innan men var dum nog att glömma adda.
låter som en ljuvlig resa förresten. ångest upphöjt till en miljard.