K14.

Lägesrapport, såhär på majs sista dag.
Igår skrev jag tenta i elektromagnetism. Den var i en innebandyhall på ett industriområde, klockan åtta på morgonen. Vidare var den himla rolig. Om jag pluggat, om jag kunnat mer än på vilken sida i formelsamlingen jag skulle leta efter bokstäver jag kände igen, hade jag älskat tentan: svävande elkablar... Fysik är också rätt kul ibland.

På kvällen var jag ledsen. Så ledsen att jag lyssnade på Sisters of Mercy och tänkte att det kanske vore skönt att åka till Kil - vilket jag ju ska göra, redan på måndag, men inte kommer att uppskatta så fasligt mycket. Buhu buhu jag kommer aldrig att må bra, tänkte jag. Sedan lyssnade jag på Nothing but the Blood, för att ens orka leva, och sov jättelänge; vaknade och kunde knappt stänga av alarmet ty min kropp var tillfälligt ur funktion, vänligen återkom om några timmar. Och ja. Det blev ju bättre. Hur lite jag än trodde det igår kväll blev det bättre. Efter världens bästa frukost där yoghurten toppades med färska hallon och blåbären någon lämnat i min frys målade jag läpparna, cyklade till skolan, träffade mina fysiker och kände att jag kanske skulle kunna klara av livet lite.

På vägen hem åkte jag till ett nytt Willys. Världens finaste Willys. Egentligen skulle jag bara köpa flingor, potatis och svartpeppar - måste ju äta ur skåpen inför sommaren - men spontanhandlade för 150 spänn. Pepsi och kexchoklad och philadelphia med grillad paprika och åh. Jag älskar att handla. Så cyklade jag genom ett försommarvarmt Uppsala och påmindes om att det faktiskt går att må bra också. Det är viktigt. Glöm inte det.