Ö14.

Idag såg jag Harry Potter and the Deathly Hallows Pt. II och jag stördes av alldeles för många saker som var utelämnade eller ändrade eller bara allmänt fel men ändå: Harry Potter. Jag grät och grät och grät och kramade Fridas hand och det var så himla mycket känslor. Så länge som något varit viktigt för mig har Harry Potter varit viktigt och nu är på ett sätt det slut. Det är tio och ett halvt år sedan jag fick den där boken i julklapp och det är snart tio år sedan Frida & jag såg den där filmen på bio fastän det var elvaårsgräns och vi bara var tio; nu slog hjärtat hårt och jag använde en hel hög med näsdukar. Egentligen tycker jag att det är fel att kalla det för slut för den där världen kommer alltid att finnas kvar, en varm famn att fly till när verkligheten är isande hård. Ni vet:
"After all this time?"
"Always."