På en föreläsning frågade en kille jag bara känner ytligt varför jag är så ledsen. Jag tittade i marken och mumlade att jag aldrig sagt att jag är ledsen men jag är ledsen och jag vet inte varför. Jag hämtar ut lyckade tentor och fikar och dricker vin och lagar god mat och lägger pussel och mår bra, men dessutom gråter jag till Prinsen av Egypten, gråter till Kent, går till kyrkan och gråter till psalmerna (253 & 254).
Men vet ni. Det kommer att ordna sig. Jag har varit på taizébön och blivit varm inifrån och ut av tryggheten i att vila i Guds händer, och sedan övertalade killen jag suttit bredvid mig att följa med på kyrkfikat, och det här livet har ju också sina stunder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar