R15.

I början av veckan var jag väldigt ledsen. Främst var jag nedslagen över min oförmåga att förstå någonting alls av sannolikhetskursen jag läser. Mitt missmod visste inga gränser; jag ville mest lägga mig ned och ge upp allt vad universitetsstudier heter. Sedan tänkte jag lite och så förstod jag en liten detalj. En början. Sedan tänkte jag lite mer och blev arg. Jag är ju jättebra på matte, varför skulle en liten kurs få knäcka mig? Beslutsam köpte jag kurslitteraturen, drack kaffe, åt kex och... bara ägde sannolikheten. Det känns ganska fantastiskt; jag vek inte ned mig utan tog striden och jag vet att chansen att jag vinner är stor. En lärdom att applicera på hela det här skitsvåra livet: saker kommer inte alltid av sig själva; ibland behöver man ta i lite extra, men omöjligt är det sällan.